Flera av tälten har tagits ner på området där basen för övningen har stått. Lastbilar lastas med tomma vattendunkar och annat som behövts under övningen. Slutet på övningen betyder även att det är nära början på det som övades, EU-styrkans beredskap som börjar den första januari 2015.

Även Core Batallion, det största markstridsförbandet i Nordic Battlegroup, med personal främst från 71:a bataljonen från P 7, men även från Lv 6, K 3 och Ing 2, har börjar förbereda sig för morgondagens hemfärd.

Jonas Nilsson, chef för Core Batallion, ser tillbaka på övningen som varit.

 - Vi har under övningen genomfört två operationer med mycket stor framgång. Vi har löst vårt uppdrag och operationerna har genomförts på ett mycket professionellt sätt av alla deltagare, säger Jonas Nilsson.

Många aktörer

Övningen har innefattat personal från alla de sju länder (Sverige, Norge, Finland, Estland, Lettland, Litauen och Irland) som tillsammans bildar Nordic Battlegroup. Med många förband i samma stridsgrupp, både svenska och utlänska, är det viktigt med att ha ett bra sammarbete och förstå varandra.

 - Vi har under flera år övat tillsammans med de andra enheterna i Core Batallion, och har utvecklat en bra förbandsanda och förståelse för varandra. Det som har varit särskilt viktigt under den här övningen, har varit möjligheten att kunna jobba med de andra enheterna i stridsgruppen. Nordic Battlegroup är en stor enhet, med deltagare från flera nationer. För att kunna lösa vår uppgift effektivt  måste vi även etablera ett bra samarbete med enheterna utanför Core Batallion. Vi är alla beroende av varandra för att Nordic Battlegroup ska fungera så bra som det kan. Det tycker jag att vi har uppnått under övningen, säger chefen för Core Batallion, Jonas Nilsson.

Ett efter ett har Nordic Battlegroups förband packat ihop och begett sig hemåt. Den tidigare välfyllda FOB:en (framskjuten bas) börjar tömmas, i takt med att förbanden beger sig hemåt. Snart lämnar även Core Batallion och beger sig hemåt till Skåne, Halmstad, Västergötland och Småland.

Peter Widén som normalt är samverkansofficer på regionsstaben, har fått den stora äran att tillsammans med ett antal personer, skapa en rad olika problem för Militärregionstab Syd. Med ett snett leende beskriver han en situation om spontanutrymning från en stad som kommer att vålla problem, och kan inte förbises.
– Ett fantastiskt realistiskt, spännande och roligt arbete med både militära- och civila dimensioner, som har gjort att regionsstaben får en bra träning i sina olika delar, säger Spelledaren Peter.
Något som Richard Hallberg i spelgruppen håller med om, precis i tagen med att skapa ett problem som skall resultera i att få bort farlig ammunition i samverkan mellan civila och militära enheter.

I ”ledningscentralen” hittar vi stabsassistent Monica, en spindel i nätet för att hålla koll på informationshanteringen och spårbarheten på allt som händer i de sex län som hanteras i regionen. Monica har en lång erfarenhet av det tidigare, men detta är hennes första övning i regionsstaben.
– Det är roligt att känna pulsen i händelsernas centrum, nya människor och nya platser men det är ett val jag inte har ångrat säger Monica.

På språng hittar vi stabschefen för regionsstaben som beskriver situationen.

– Just nu har vi ett antal allvarliga fiktiva situationer att hantera i regionen, men det till trots känns det oerhört stabilt, säger Torkel.

– Vi är ett 60-tal heltids- och deltidsanställda som med stöd av en Hemvärnsledningspluton tränar i ett fiktivt scenario, där Sverige blir påverkat av olika händelser, säger stabschefen Torkel Nordwall, om helheten kring ledningsträningen.

– I”spelet” måste vi omhänderta situationen på ett klokt sätt, hitta en lösning och avdela resurser till händelsen. Det är i många fall i samverkan med civila myndigheter, och det är mycket nyttigt fortsätter Torkel. Vi har tagit många steg framåt och verkligen testat våra rutiner.  Vilket vi kommer att fortsätta med kommande år med ökad svårighetsgrad, menar Nordwall. Det är oerhört roligt att följa utvecklingen vilket möjliggörs av alla deltagare, och inte minst av Hemvärnsledningsplutonen. Ett varmt tack för insatser och engagemang, vi ses i nästa övning, avslutar Stabschefen Torkel Nordwall.

 - PK, QK, RK, QO, SP. Förbindelsen provas. Klart slut.

Tredje dagen under ledningsträningsövningen inleds.

71:a Core Batallion, Nordic Battlegroups största markstridsförband, har samlats i Markstridsskolans ledningsträningsanläggning i Skövde. Precis som resterande delar av NBG har bataljonen stått i beredskap i två månader och fortsätter så fram till i sommar, redo att genomföra en insats för EU om det skulle begäras.

Förutom personal från Core Batallion finns även Nordic Battlegroups ledning på plats.

Trots att övningen hålls inomhus är arbetsplatserna där deltagarna i övningen befinner sig i mångt och mycket uppbyggda för att efterlikna de platser i vagnar eller tält där man arbetar i fält eller vid en insats. Allt för att träningen ska vara så likt en verksamhet med hela förbandet som möjligt.

I en av de ledningsvagnarna sitter bataljonschefen Jonas Nilsson och leder fördröjningsstrid.

 - Att öva ledning i en digital miljö gör att staben blir bättre på strids- och funktionsledning. Dessutom har vi nu getts möjligheten att öva med Force Head Quarter, som högre chef för stridsgruppen. Att kunna öva så här gör att plutonerna hemma samtidigt kan öva på de delar som de behöver. Och trots att vi står i beredskap måste vi öva kontinuerligt för att bibehålla och höja vår kompetens, säger Jonas Nilsson.

Runt omkring ledningsvagnen hänger filmdukar där det digitala scenariot visas. I rummet intill sitter företrädare för kompanier och funktionsplutoner uppradade vid sina datorskärmar. Ännu lite lägre bort, i den fasta ledningscentralen,TOC, hörs ett ständigt radioskval när rapporterna om fiendekontakt kommer in samtidigt som all logistik måste samordnas och kartor uppdateras för att kunna följa läget. Trots allt som händer samtidigt löser förbandet sin uppgift.

Det är mycket som ska fungera och tas hänsyn till i en så pass stor enhet som 71:a Core Batallion.

Och det ska fungera nu. Beredskapen för EU:s snabbinsatsstyrka är inledd och det är endast ett beslut från Bryssel som skiljer personalen från att vara hemma och träna, och en insats.

 - Man kan egentligen säga att vi alltid har beredskap, men nu har vi blivit utvalda att kunna bli insatta med kort varsel under de sex månader som vi står i EU:s beredskap. Vi har tränat länge för att nå dit vi är idag. Jag vet att det finns en vilja på alla nivåer i förbandet att få göra nytta där vi behövs. Vi är redo att åka, avslutar Jonas Nilsson.

En stridssjukvårdare är en soldat som är specialiserad på att avhjälpa de i strid vanligaste dödsorsakerna. De tre prioriterade komplikationerna är: Blödning, hinder i luftvägar och övertryck i bröstkorgen (ventil-pneumothorax).

Därutöver lär man sig bland annat att hantera hypotermi och att fixera bäcken med bäckenstabilisator. Andra delar i utbildningen är kamrathjälp under beskjutning, transport av skadad samt att detektera och på kamratnivå stötta  vid mentalt trauma.

IO 14

Chefen för insatsstaben beslutade att stridssjukvårdare skall ingå i insatsorganisation 2014 och därför har nu en intensiv utbildning pågått under det senaste året. Nu har turen kommit till Halmstad att hålla en sådan utbildning och deltagare har kommit hit från andra närliggande förband, som P 7 och K 3.

Löjtnant David Karlström, som leder och utvecklar utbildningen av stridssjukvårdare, vid Försvarsmedicincentrum (FömedC) i Göteborg, är nere och inspekterar utbildningen i Halmstad. Han berättar att man ska kunna jobba i tre steg:

1. Omhändertagande under beskjutning,
2. Taktiskt omhändertagande enligt CABCDE och
3. Taktiskt omhändertagande under evakuering av skadad

– Målet är att vissa från denna grundkurs ska gå vidare till instruktörskurs. Därefter ska alltså Lv 6 kunna genomföra egna utbildningar utan stöd av oss i Göteborg, säger David.

En förtroendebefattning

Denna gången har förstesergeanten Johan Brorson åkt ner från FömedC för att vara kurschef. Han har även hjälp av instruktörer från andra förband, som tidigare genomfört utbildning. Johan känner sig väl hemma, han är ursprungligen utbildad på Lv 6 och har varit anställd här några år.

– Befattningen som stridssjukvårdare är att betrakta som en förtroendebefattning i gruppen och ställer höga krav på personlig färdighet som soldat. Den dagen det värsta händer är det stridssjukvårdaren som genom sitt agerande kan utgöra skillnaden mellan liv och död hos den skadade, konstaterar Johan.

Utbildningen genomförs i huvudsak fältmässigt vilket innebär att alla praktiska moment utförs iförd full utrustning med vapen, stridsväst mm. Behandlingsprinciper har tagits från den amerikanska militära sjukvårdsutbildningen, helt enkelt eftersom de har kvantitativt mycket större erfarenhet av stridssjukvård än vad vi har. Man arbetar efter devisen ”train as you fight – fight as you train”.

Hemvärnssoldater, yrkes- och reservofficerare tränas av en särskild spelgrupp, som initierar friktioner,  problem i samhället. Med en sällan skådad intensitet ser man en tydlig ambition och vilja, att i sina olika roller ta ansvar och kommer med förslag på lösningar för att utveckla och utvecklas. Organisationen växer i sina förmågor så det knakar!

Reservofficerarna!
Två av deltagarna är Jonas Nilsson, 47. (Konsult), och Johan Walterström, 49. (Egen företagare). Båda har en bakgrund som yrkesofficerare. Jonas är nybliven reservofficer, medan Johan har varit detsamma sedan 1989. Men vad är det då som gör att de är kvar i organisationen?

- Det som drar är det genuina intresset för Försvarsmakten i allmänhet och förbandet i synnerhet, tillsammans med ett starkt kamratskap där man har oerhört roligt tillsammans, konstaterar båda två. Man kan ju inte påstå att det handlar om pengar, skrattar Johan, utan det blir ett välkommet avbrott i vardagen.

- Jag har varit med i många år och känner att jag kan bidra till utvecklingen i Försvarsmakten med min erfarenhet, anser Johan.  Han har tjänstgjort mellan sju till tolv veckor per år i olika stabssammanhang, och som mest 17 veckor. I vissa fall har man stått för kontinuiteten då yrkesofficeren har bytt befattningar, menar Johan.

- Men det är ett ömsesidigt vinna förhållande, menar Jonas. Vi tar med oss massor av erfarenhet ut civilt också, det här med erfarenhet av ledarskap, struktur, ordning, att strukturera kaos är vardag och går hem hos andra. Det blir en ömsesidig kompetensutveckling!

Varför inte fler?
Båda anser att i samband med omorganisationerna, minskade reservofficerarna drastiskt i antal. Många förlorade kontakten med sina förband och de tror att fler vill tjänstgöra, men saknar information och planer för tjänstgöring.
- Det finns en oerhörd kompetenspool där ute som säkert kan, under viss tid ställa upp och underlätta för förbandet när olika behov uppstår, de måste bara veta det, avslutar Jonas och Johan.

Vi bjuder in!
- Det är helt rätt att vi som myndighet måste bli bättre på att ta hand om våra reservofficerare, säger Michael Nilsson som är chef för militärregion syd. Här ser vi två av våra kompetenta reservofficerare, som är en nödvändig förutsättning för regionstabens tillväxt vid en beredskapshöjning. Vi måste sprida information och beskriva förutsättningar för möjligheter att fortsätta att träna, menar chefen. Därför tar vi ett ansvar för detta genom att under maj månad i år, bjuda in våra reservofficerare för att ge dem den senaste informationen. Vem vet, vi ser kanske snart att jourhavande reservofficer anmäler sig till tjänstgöring avslutar Michael Nilsson.

På de skånska Revingefältet övar 71:a bataljon som är huvuddelen av 71.Core Battalion; Nordic Battlegroups (NBG) markstridsenhet.

 - Vi måste hela tiden öva för att bibehålla våra kompetenser och vara redo att genomföra en insats om ett sådant beslut skulle komma. Samtidigt ska vi komma ut ur beredskapen som ett starkare förband och ta med oss alla de färdigheter som vi övat upp både före och under beredskapen, säger överstelöjtnant Jonas Nilsson, chef för 71.Core Battalion.

Ljudet från en stridsövning som hålls en bit bort ekar över fältet samtidigt som granatkastarplutonen tillsammans med personal från två helikopter 16 (Blackhawk) håller på att förbereda något vid ett antal granatkastarpjäser. För det är inte bara Nordic Battlegroups markstridsenhet som övar. Även NBG:s helikopterenhet är på plats för att få möjlighet att öva på nya moment.

 - Det som är nytt den här övningen är att vi övar flygning med hängande last. Vi ska kunna flytta en granatkastarpluton med personal, pjäser och ammunition. Trupptransporten sker i helikoptern medan materielen hänger under, så direkt när vi satt ner dem ska de kunna gruppera och börja skjuta. Vi övar också annan transport av trupp och förnödenheter, samt CASEVAC (transport av skadade) som inte är vår huvuduppgift, men något som vi är bra på, säger chefen för helikopterenheten, major Torgny Törestrand.

Möjligheten att samöva ger båda enheterna nödvändiga erfarenheter att ta med sig.

 - Det vi inte övar i fredstid kommer vi aldrig kunna göra i en konfliktsituation. Det samarbete som vi inledde redan 2013 har utvecklats i positiv riktning och övningar med helikopter har blivit en naturlig del av vår verksamhet, säger chefen för 71.Core Battalion, Jonas Nilsson. Helikopterenhetens chef, Torgny Törestrand håller med,

 - Ja, man börjar känna igen många ansikten, det är inte första gången som vi övar med Core Battalion. Det är däremot första gången vi flyger med hängande last under en helikopter 16. Oavsett om det är i NBG eller det handlar om det nationella försvaret så är en viktig del av verksamheten. Med den här förmågan kan vi öka rörligheten för andra förband så som 71:a.

Samövningen har under veckan även möjliggjort att de kunnat öva transport av skadade (CASEVAC) som en del av de stridsmoment som bataljonen genomför. En blå rök från en rökfackla syns och växer samtidigt som ljudet från en helikopter närmar sig. På marken står en grupp soldater och gör sig redo att ta sin ”skadade” kamrat till helikoptern för att föras vidare till sjukvårdare.

Det är ett flertal olika moment och utbildningar som hållits under veckan och Jonas Nilsson är nöjd med vad som har presterats ute på kompanierna.

 - Våra soldater är extremt motiverade. Vi försöker hela tiden bidra med de bästa förutsättningarna för realistiska moment där vår personal utvecklas för att kunna använda sina kunskaper i skarpa uppgifter. Vi kommer även framöver att behöva duktig personal till de uppgifter som kommer efter beredskapen. Uppdraget Nordic Battlegroup förbereder oss för beredskapen men också för framtiden, avslutar chef för 71:a Core Battalion, Jonas Nilsson.

De befinner sig på Ravlunda Skjutfält. Soldaterna är positiva till utbildningen och de kommer direkt från sin Grundläggande Militära Utbildning (GMU). Tanken är att de sedan skall placeras som tidvistjänstgörande vagnsbesättningar för att tjänstgöra ett antal gånger per år.
Dagens övning består av åtgärder vid sammanstöt med en stark motståndare. Med sammanstöt menas att vagnen plötsligt blir överraskad av ett hot och måste ta sig därifrån.
För att möjliggöra detta övas ett förfarande där vagnen och personalen snabbt kan ta sig ur det farliga området för att sedan omgruppera till en säkrare plats. Detta görs med eldgivning från stridsfordonets vapensystem en 40 mm automatkanon. Rök skjuts även från fordonets rökkastare för att dölja fordonet. När stridsfordonet väl har dragit sig tillbaka kan det antingen gruppera i en eldställning så att eld kan avges, observera hotet, eller helt och hållet dra sig ur.

–Halt!

Stridsfordonet framrycker längs ett stråk och blir plötsligt överraskat av en grupperad motståndare med pansarvärnsförmåga (PV). Vagnchefens kommenderar: Halt! på vagnen samtidigt som skytten snabbt avger två skott i snabb följd (dubbelskott) med automatkanonen som vagnen är utrustad med.
 – PV-RAKT FRAM, lyder skyttens målangivelse. Under denna tid har vagnchefen hunnit avfyra rökkastarna på vagnen och kommenderar: FÖRAREN BAKÅT! Detta för att ta sig ur motståndarens eldområde. Under förflyttningen bakåt sänder vagnchefen iväg en rapport till plutonchefen via radion.
 – GUSTAV BERTIL, SAMMANSTÖT PV, TALLÅSEN NORR 300, KLART SLUT.

Väl i skydd gör stridfordonet en sidoförflyttning för att kunna nedkämpa motståndaren. I sin eldställning upptäcker vagnchefen att motståndaren dragit sig tillbaka till en mer skyddad plats och berättar för skytten var han skall rikta in sig för att bekämpa målet.
 – ENSAMMA TALLEN, HÖGER, FORDON.  Snabbt avfyrar skytten kanonen, ett dubbelskott, mot målet som nedkämpas. Plötsligt dyker det upp soldater framför det nedkämpade fordonet. Skytten öppnar eld med sin kulspruta samtidigt som han målanger.
– FORDONET HITOM, SKYTTAR! Skyttarna nedkämpas snabbt och övningen avbryts och utvärderas.

– Träff, träff

Övningsledarens utvärdering är snabb och saklig.
-Träff, träff i första eldöppnandet därefter en snabb utdragning, dock skulle vagnen framryckt mer i skyl för att synas mindre. Bom, träff i andra eldöppnandet , säger övningsledaren. Skytten får därefter en kort tid att reflektera över varför inte det första skottet träffade. Dock var eldregleringen bra vilket resulterade i en träff i andra skottet. Vagnsbesättningen tar till sig utvärderingen och talar igenom vad vi skall göra bättre till nästa gång och gör sig snabbt klara för nästa genomförande.

Som vilket annat jobb som helst, nästan.

Det är 71:a bataljonen som genomför en stridsledningsövning och ordergivningen är i full gång. Snart rullar pansarterrängbilarna en efter en ut på de skånska vägarna. Under veckan övas försvar mot luftlandsättning runt omkring Sturups flygplats samt försvar vid landstigning vid Trelleborgs och Ystads hamnar.

I scenariot har Hemvärnet varit först på plats för att hejda fiendens framryckningar. 71:a bataljonen försvarar i syfte att 2:a brigaden ska hinna mobilisera. Fokus under övningen är ledning, samband och förståelse för en större bild. armétaktisk chef, brigadgeneral Stefan Andersson följer noga övningen:

− Den här övningen visar hur man på ett enkelt och effektivt sätt kan öva stridsledning med taktik, stridsteknik, förbands- och funktionsledning och med befintligt sambands- och ledningssystem. Hela kedjan från bataljonschefen ner till en enskild eldledningsgruppchef övas. Det är viktigt att våra förband kan göra detta här och nu – och med befintliga resurser, säger Stefan Andersson. Han får medhåll av chefen för Militärregion syd, överste Michael Nilsson.

− Det är extra trevligt att vi idag kan visa upp alla nivåer från militärregionen till armétaktisk chef och ner på de som utför uppgifterna på bataljonsnivå. Precis de ledningsförhållanden som är om vi genomför en skarp insats, säger Michael Nilsson.

De flesta vagnarna på kompani och plutonsnivå närmar sig Ystad och trots att inte ett skott avlossas under övningen så råder febril verksamhet inne i pansarterrängbilarna där sambandssystemen går varma. På vägen söderut stannar vagnarna till i olika mindre samhällen och oftast är det många som av invånarna som nyfiket går fram för att ställa frågor, för att vinka eller tar fram sina mobiltelefoner för att ta en bild. Från plutonsvagnarna rapporteras de ”spelkort” som utgår från scenariot ut till kompani- och bataljonsledningen som bearbetar och ger order.

− Den här övningen syftar till att vi ska öva försvar av Sverige samt att bättre lära känna terrängen. Den här metoden att göra det på är mycket effektiv. Det handlar också om att etablera en normalbild att vi övar och kan försvara Sverige. Det är det som skattebetalarna betalar för, säger chefen för 71:a bataljon, överstelöjtnant Jonas Nilsson.

När dagen går mot sitt slut är det en nöjd armétaktisk chef som lämnar Skåne.

− För mig som armétaktisk chef har det varit en riktigt bra dag på jobbet. Att vara ute bland vår professionella personal och få ta del av deras entusiasm och kunnande ger mig stort förtroende för deras sätt att lösa uppgifter, avslutar Stefan Andersson.

Stagneliusskolan i Kalmar hade precis tömts på elever och lärare som gått hem för att ta helg när soldater och befäl ur 34:e hemvärnsbataljonen flyttade in. Skolan användes som tillfällig grupperingsplats för det tillfälligt sammansatta förbandet bestående mestadels av soldater ur insatskompanierna, förstärkta av en trafikpluton från en av Skånes hemvärnsbataljoner.

Att de samlades här var för att de skulle vara med om en beredskapsövning som skulle mynna ut i att eskortera en leverans av vapenmateriel till ett av marinens fartyg. Under natten hade de ungefär hundra soldaterna och befälen olika skydds- och bevakningsuppgifter att lösa. Sömnen fick de turas om att sköta på liggunderlag, men dock under tak i skolan.

När morgonen sen kom gav några av dem sig iväg mot Elevatorhamnen i Kalmar där de skulle upprätta ett tillfälligt skyddsobjekt. Övriga gjorde sig redo att utföra eskorten och begav sig till avsedd mötesplats.

Chefen för den marina basbataljonen, Håkan Nilsson var på plats och följde övningen och eskorten på nära håll.

– Det fungerade precis som det ska. Det är en helt rimlig uppgift för ett hemvärnsförband att kunna lösa. Och den här hamnen i Kalmar precis som någon annan hamn är lämplig att använda vid den här typen av övning, säger Håkan Nilsson.

En annan som var nöjd efteråt var bataljonschefen kapten Hans Karlsson som skickade hem sina soldater med ett antal uppmuntrande ord.

– Ja, de har skött sig jättebra, Hemvärnet är viktigt och har en viktig uppgift att lösa, avslutar Hans Karlsson.

Norra Smålands Bataljon, NSB har under fyra dagar deltagit i Geltic Bear som är en stabsövning för stabspersonal i Hemvärnet. Övningen leds av Hemvärnets stridsskola, HvSS och genomförs på Ledningsregementet i Enköping. I övningen deltar tio bataljonsstaber med en bemanning på cirka 30 personer och valda delar av Militärregion syd, MR S som spelar högre chef och övas i befattning.

Utöver deltagande förband deltar spelgrupper och övningsledning med syftet att skapa en miljö där varje bataljonsstab kan träna efter skräddarsydda behov i ett gemensamt läge och scenario. Spelstarten ägde rum på torsdagen den 29 januari med spelstop på söndagen den 1 februari. Verksamheten rullade på dygnet runt vilket har gett en intensitet i övningen där som syftade till att skydda svenskt territorium från angrepp.

Övningen genomförs med syfte att bibehålla och utveckla uppnådd ledningsförmåga och kompetens. Övningen ska öka stabernas förmåga att planera, leda och följa upp underställda enheters verksamhet vid nationella insatser. Övningen ska också skapa möjlighet till samträning av stabernas olika sektioner och direkt underställda chefer, DUC. Huvudändamålet är att utveckla och befästa grundläggande stabsarbetsmetodik som bland annat ledning, uppföljning, överlämningar mellan ledningslag, stabsorienteringar, orderuttagning, rapportera, informationsspridning, samordna verksamhet och tillämpa rationell expeditionstjänst.

NSB har i spelet under tre dagar framgångsrikt bevakat och skyddat Oskarshamns hamnar och flygplats mot en angripande fiende. Övningen har varit lärande och inte prövande vilket skapat goda förutsättningar för att öva och dra ett antal värdefulla erfarenheter och lärdomar både till staben kollektivt men också på individuell nivå.

Mellan den 2 maj till den 8 maj kapitulerar samtliga tyska trupper i Europa. De segrande makterna delar upp Europa i väst och öst. Det så kallade ”kalla kriget” inleds. Något som vi, världen inte upplevt tidigare. Sedan dess har ett antal internationella och nationella kriser med etniska resningar, terrorangrepp ställt helt nya krav på hur Försvarsmakten agerar och utvecklas. 

På övningen i Skåne manövrerar förbanden effektivt med stöd av helikoptrar och CAS, Close Air Support moment som förenklat innebär är att från marken dirigerar flygplan för att får stöd i sin strid. Något som både P 7 och K 3 kan.

Sverige har sedan krigsslutet varit en aktiv deltagare i försöken att bibehålla demokrati, fred och rättvisa genom att delta i olika fredsinsatser både för Europa, världssamfundet och FN.

 För att kunna försvara Sverige och vårt land samt stödja FN och EU krävs övningar och samförstånd. I Skåne denna dag, lördag, pågår en större övning mellan P 7 med 71:a bataljonen och K 3 med 311:e skvadron med stöd av bland annat Helikopterflottiljen. Drygt 1500 människor deltar. Övningen pågår under nästan en vecka med ett innehåll från förflyttningar till anfallsstrid med olika problemställningar. Övningen utvärderas och bedöms så att alla delar kan förbättras och på så sätt bli effektivare och fungera i större sammanhang såväl nationellt som internationellt. Att träna tillsammans som Försvarsmakten gör i Skåne mellan olika förband, ger också nya infallsvinklar och förfinar stridsteknik. Deltagande förbanden har till exempel olika erfarenheter från både lokala miljöer, övningar och internationella missioner där förflyttning i fordon sker på lite olika sätt. Vilket sätt som är bäst utvärderas och diskuteras efteråt för att hitta den optimala framrycknings sättet för olika situationer.  Under helgen pågår även ett flertal KFÖ, krigsförbandsövningar för Hemvärnet.

Att träna flera förband och delar såsom i Skåne denna vecka ger en robusthet i systemet som inte kan åstakommas på något annat sätt. Det förbereder förbanden för olika nationella och internationella situationer. Samövningar ger också möjlighet för chefer att se ett direkt resultat av sina beslut på plats och möjlighet att träna sin förmåga att agera. Soldaterna är bra och de inser att det är en nödvändighet att träna med hänsyn till utvecklingen i vårt närområde.

Av de ursprungliga 84 inryckande, genomförde 76 personer hela GMU, och närmare 60 av dem har sökt ett fortsätt engagemang inom Försvarsmakten. 

- Det som har varit unikt med den här kullen är att ovanligt många har kämpat sig igenom hela utbildningen! Detta är det lägsta antal avgångar som vi någonsin haft, de har varit väldigt motiverade, säger  kompanichefen Mikael  Aronsson.

På regementsområdet har träden börjat grönska och rekryterna spenderar sitt sista dygn med att bland annat vårda sin egen utrustning och kontrollera att inget skräp ligger slängt runt deras byggnad.

-Det har varit sjukt bra sammanhållning i plutonen, mer än jag väntade mig,  säger Broman och ler. Hennes kamrat Sturesson håller med och inflikar att han kommer att sakna gemenskapen, även om det ska bli skönt att komma hem. De båda reflekterar över förväntningar och erfarenheter de fått under utbildningstiden.

- Det roligaste, var veckan i Rinkaby när vi fick kasta handgranater, det var jättebra stämning och fantastiskt väder! Det som var jobbigast var natten i värnet under ”Aldrig ge upp”, man var hungrig och kall och trött. Såhär i efterhand skrattar vi åt det men då var det jobbigt menar Broman. Hon har sökt sig vidare inom försvarsmakten och hoppas på möjligheten att utvecklas som soldat, medan Sturesson känner sig nöjd och klar efter detta.

Inne i den byggnad som rekryterna bott under utbildningstiden pågår en grundlig storstädning. Ohlsson, Undrén och Persson har en liknande uppfattning som kamraterna, men vissa av förväntningarna uppfylldes inte.

- Det har varit otroligt lärorikt och roligt men jag trodde att det skulle vara mer strikt och mer hård träning, säger Undrén och kamraten inflikar snabbt att de kanske har tittat lite för mycket på amerikanska filmer. Alla tre skrattar instämmande och poängterar också att gemenskapen inom plutonen har varit bland det bästa under de 13 veckorna.

Två av dem har valt att söka fortsatt engagemang inom Hemvärnet, vilket de ser som ett bra sätt att kombinera en civil karriär med det militära intresset.

Så på hans majestät konungens födelsedag, med svenska flaggan vajandes i vinden, så marscherade de 76 nya soldaterna ut genom vakten, och vi önskar dem en välförtjänt ledighet och välkomna åter.

Södra skånska regementet är ett markstridsförband som i huvudsak utbildar soldater mot markstrid. Nästa GMU som hålls på P 7 kommer att ha inriktning mot ett tidvis tjänstgörande pansarskyttekompani och den kommer att starta efter sommaren.

Hemvärnet i Skåne består av fyra bataljoner som har utgångspunkt i Revinge, Malmö, Helsingborg samt Kristianstad.

Det är eftermiddag på den tredje dagen av bataljonsövningen. Runt omkring på den danska idylliska ön har soldater från 71:a bataljonen från P 7 tagit sig fram till fots över området, patrullerat, spanat, samlat underrättelser från lokalbefolkningen och genomfört operationer mot fienden. På Rönne flygplats arbetas det för fullt med transporterna och packningen hem (re-deployering) av bataljonen.

– Samarbeten som det vi har med danska Opklaringsbataljon (spaningsbataljon) blir för oss en viktig pusselbit både vad gäller vår möjlighet att öva i ny terräng och öva deployering, men också en möjlighet att lära från varandra, säger överstelöjtnant Jonas Nilsson, bataljonchef för 71:a bataljon.

Förberedelser A och O

Att som under den här övningen få hela bataljonen på rätt plats på rätt tid tar just det; tid. Arbetet med underlaget för att kunna genomföra övningen började redan förra sommaren.

 – Vi har haft mycket användning av det underlag som vi arbetat fram inför vår beredskap i Nordic Battlegroup där vi stått för huvuddelen av markförbandet. Med det som grund och med stöd från Movcon (Movement control), JSS (Joint Service Support) och P 7 SeC (Service Center) har vi lyckats flytta hela bataljonen. Det var länge sedan ett svenskt förband gjorde något liknande, så det är klart att vi var väldigt nöjda när vi såg hur personal och materiel sammanfördes när vi landade in här på Bornholm, säger Tomas Widén.

Opklaringsbataljon

I gryningen påbörjade bataljonen ett anfall mot motståndsgruppen ”Alpha” vilka i själva verket består av soldater från danska Opklaringsbataljon på Bornholm. 71:a bataljon har under morgonens underrättelseoperation tagit fångar som ska transporteras till bataljonens fångsamlingsplats. Kapten John Walther, ställföreträdande bataljonchef för Opklaringsbataljon följer momentet.

 – Från vårt perspektiv är det viktiga att 71:a bataljon får en bra övning. Vi har planerat den här övningen i ungefär ett år, sedan vi själva var och övade på P 7:s övningsfält. Vi har haft ett mycket bra samarbete med P 7 och 71:a bataljon, ett samarbete jag hoppas fortsätter även framöver, säger John Walther.

Det är en stor del av Bornholm som används under övningen. Förutom den dolda inhämtningen som skett genom spaning, har soldaterna sökt kontakt med invånarna genom så kallad ”social patrolling” för att försöka få underrättelser rörande motståndaren. Men enligt den danske ställföreträdande bataljonschefen är befolkningen vana vid den militära närvaron och hittills har ingen reagerat negativt på den svenska närvaron på ön.

 – Folk här på Bornholm tycker att det är spännande med besöket från Sverige. De är positiva och har förståelse, säger John Walther.

Inget får tappas bort

Tillbaka på Rönne flygplats går logistikofficer kapten Caroline Dölling och rättar till ett led i ”flödet”, rader av lådor och palletter där vapen, väskor och annan materiel ska packas. Allt ska dokumenteras och läggas på rätt plats så att det ska gå lätt att hitta sin utrustning bland de andra 450 utrustningarna och framför allt för att ingenting ska glömmas eller tappas bort. Det har gått nästan ett år sedan Caroline Dölling påbörjade planeringen för hur man på bästa sätt skulle deployera bataljonen, oavsett var det skulle ske, ett arbete som intensifierade de senaste månaderna.

– En förutsättning för att kunna genomföra den här övningen var att vi två månader tidigare genomförde en packningsövning med kompanierna. Man ser verkligen att de som var med där kunde genomföra de förberedelser som behövs för att deployera, säger Caroline Dölling

Ljudet av ett gigantiskt C-17 (transportflygplan) dånar över flygplatsen. Ett värdefullt svensk-danskt samarbete gjorde övningen möjlig och när den nu går mot sitt slut får soldaterna, som inte fått många timmar sömn de senaste dagarna, en möjlighet att ta en kort tupplur på den korta hemflygningen till Sturup. Tre flygturer och två färjeseglatser senare är bataljonen hemma på Revingehed igen - med all materiel.

71:a bataljonens och Nordic Battlegroups fana vajar ikapp i vinden. Det är slutet på den svenskledda europeiska beredskapen när Force Commander (chefen för Nordic Battlegroup) Torbjörn Larsson ställer sig vid talarbåset under avslutningsceremonin på P 7.

– Jag kommer strax dela ut mitt Nordic Battlegroup coin, ett sätt för mig att säga tack till er. På coinet ser ni symbolen för Nordic Battlegroup. Ett lejon med ett svärd i sin ena tass och en olivkvist i sin andra tass, som en symbol för hjälp. Jag tycker det är ett viktigt budskap – att syftet med Nordic Battregroup inte är att strida, utan att hjälpa någon som är i nöd. Givetvis finns svärdet där i den andra tassen, som en symbol för vår militära förmåga, men Nordic Battlegroup är designad för att hjälpa.

När ceremonin är avslutad, ser chefen för NBG tillbaka på den skånska enhetens utveckling.

"Vi kommer lösa uppgiften"

 – Vid förberedelserna för beredskapen fanns det frågetecken. 71:a hade precis bytt fordonssystem och det var svårt att i förväg veta exakt hur utfallet skulle bli, men det har gått jättebra. Bataljonen har också haft ett stort ansvar som den största enheten i Nordic Battlegroup, bland annat med att stödja andra enheter. Efter vår slutövning strax innan vi klev på beredskapen kände jag, ”Vi klarar av det här, vi kommer kunna lösa uppgiften”.

Bredvid honom står överstelöjtnant Jonas Nilsson, chef för 71:a bataljon och NBG:s kärna av markstridstrupper; Core Battalion. När han summerar beredskapen som lider mot sitt slut är han nöjd med utfallet.

 – NBG-uppdraget har gett oss möjlighet att bygga upp bataljonen, både med kontinuerligt och tidvis tjänstgörande personal. Det är väsentligt, för det bidrar ytterst till förmågan att försvara nationen, men skapar också handlingsfrihet att ställa oss till FN:s förfogande för en insats i Mali, säger Jonas Nilsson.

Långt samarbete

Redan innan beredskapen inleddes hade de flesta delarna av Core Battalion påbörjat ett samarbete, bland annat genom samövningar. Ett samarbete som bataljonschefen tror har gynnat samtliga deltagare.

 – Jag vill gärna rikta ett stort tack till K 3, Ing 2 och Lv 6 för det goda samarbete vi har etablerat med 311:e luftburna skvadronen, 214:e ingenjörskompaniet och LAP-unit. Jag upplever att de känt sig välkomna och de har bidragit till att utveckla både vår förmåga och förbandskultur. Det är min förhoppning att detta samarbete inte upphör med beredskapen utan fortsätter och fördjupas, säger Jonas Nilsson.

Force Commander Torbjörn Larsson gör sig redo att åka till nästa avslutningsceremoni. Det blir några stycken när det handlar om sju bidragande länder och så stora enheter som Nordic Battlegroup. Samtidigt tar 71:a bataljon med sig lärdomarna från beredskapen och ser framåt mot nya uppdrag.

Förevisningar och utställningsområde

I våra olika utställningsområden på kaserngården kommer du som besökare att träffa vår personal, befäl och soldater, och kunna stifta närmre bekantskap med vår materiel. Vi kommer att visa stora delar av vår fordonspark, brosystem, system för rekognosering och ledning, hundar och ammunitions- och minröjningsmateriel. Under olika förevisningar kommer vi dessutom att visa hur vi löser några av våra uppgifter internationellt såväl som nationellt. Som till exempel ledning, rekognosering, strid, minröjning, övergång av vattendrag och ammunitionsröjning. Det kommer också att finnas möjlighet att åka med i några av våra fordon.

Hemvärnet på plats

Hemvärnet kommer att finnas på plats med traktorgrävare, motorcyklar, Bandvagn PB8 och hundar. Dessutom så firar vi Hemvärnet 75 år. Flera frivilligorganisationer kommer också finnas på plats under dagen.

Veteraner hedras

Som en del i den inledande ceremonin kommer veteraner att hedras och under dagen sker kransnedläggning vid garnisonens gravvård. Veteran och anhörigföreningar medverkar även under resten av dagen.

Veterankväll på mäss Trianon fredagen den 11 september klockan 18.30

Är du som veteran intresserad av att delta, kontakta då vår veteransamordnare Maria Hedbrant på veteransamordnare-ing2@mil.se. 

Träningspass för allmänheten – Military Training original

I samband med regementets dag i Eksjö den 12 september kommer vi erbjuda allmänheten att prova på military training original. Passen som genomförs klockan 11.00 och 13.00 kommer att hålla på i cirka 30 minuter där en av instruktörerna kommer att vara Christian Ericsson. Christian är en av Försvarsmaktens elitidrottare inom multisport och har en befattning som teknisk officer vid Ing 2.  Passen kommer att planeras så att de passar både nybörjare och för den som är lite mer erfaren.

Det var många, närmre 15 000 personer, som kom till Södra skånska regementet under lördagen för att se våra soldater och officerares vardag. På stora delar av regementsområdet är tält uppslagna, materiel framdukad och bredvid står personal från P 7:s förband och svarar på frågor från nyfikna gäster.

Under en stor ceremoni talar tillförordnad regementschef Peter Nilsson om såväl vad som har presterats som om hur framtiden ser ut.

"Jag vill se hur min bror jobbar"

Efter ceremonin sitter familjen Ide och väntar på den kommande stridsförevisningen som snart ska börja. De är intresserade av hur en soldat, rent praktiskt, arbetar. Varför?

- Jag vill se hur det är där min bror jobbar, säger Bernadetta Ide.

- Det är intressant att se vilka fordon och vilken utrustning de använder. Det ska bli skoj att se stridsförevisningen. Vår son har pratat mycket om hur viktigt det är med samarbete och att man måste jobba tillsammans, hoppas det visar sig under stridsförevisningen, säger Slawo Ide.

Det är inte bara Försvarsmakten som visar upp sin verksamhet på regementet. På plats finns även Myndigheten för Samhällskydd och Beredskap (MSB), Räddningstjänsten och Fredsbaskrarna med flera.

Bland alla besökare och tält står även Ryan Vikander, som precis kommit ner från ett stridsfordon 90 och nu är sugen på att se hur en pansarterrängbil 360 ser ut.

- Det är fräckt inne i militärbilarna, jag fick precis sitta i förarsätet på den förra, säger Ryan Vikander. Bredvid honom står Daniel Nilsson, Angelique Vikander och Leonora Vikander.

- Vi bor i närheten och tycker det här är ett trevligt evenemang, det är perfekt för en familjeutflykt. Vi var här förförra året också säger Daniel Nilsson, innan de ska gå vidare för att se på flyguppvisningen som snart börjar.

"Finns ett stort intresse för vad vi gör"

När ceremonier och uppvisningar går mot sitt slut börjar de flesta gästerna röra sig mot bilarna. Vid soluret på södra fältet står projektledare för regementets dag och stabschef på P 7, Per Nilsson, med en radio och ger några avslutande order för personalen som är i tjänst under dagen. Han är nöjd med såväl hur personalen genomfört dagen som med besökarantalssiffran som stannade runt 15 000.

- Vi har arrangerat regementets dag i många år och får i stort sett alltid ett ökat antal som besöker oss. Detta tillsammans med alla leende jag sett och alla frågor jag hört vår personal få från nyfikna besökare betyder att vårt upplägg går hem. Det betyder även att det finns ett stort intresse för vad vi gör bland allmänheten, säger projektledare och stabschef Per Nilsson.

Övningen handlar i huvudsak om att träna Andra brigaden och dess förband. Men även om mycket av fokus ligger på den blå sidan blir även den röda sidan övade. Det är viktigt att brigadens förband ska få kvalificerat motstånd. I 19:s pansarbataljon agerar fiende på västra sidan om Vättern. På östra sidan är det i huvudsak 71:a bataljonen från Södra skånska regementet som står för motståndet.
– Det känns som vilken övning som helst. Vi är två sidor som det är lika mycket fokus på, säger Joakim Magnusson.

Fördröjningsstrid

Den senaste veckan har Joakim Magnusson och hans kollegor förstört vägar, lagt minor, gjort eldöverfall och skjutit indirekt eld. Allt för att sakta ner motståndarens tempo så det inte går så fort som de har planerat.
– Vi ska vara en tänkande motståndare. Det är ingen som säger vad vi ska göra. Båda sidor får en uppgift som vi ska lösa. Hur vi löser uppgiften får vi bestämma själva och vi får ta initiativ inom vissa gränser. Vid en mindre övning kan det vara mer styrt, att vi ska göra vissa övningsmoment, men här är det mer fritt, säger han.

På riktigt

Momenten är inte spelade, det vill säga det är till exempel ingen skylt där det står att vägen är trasig utan i det här fallet är vägen trasig.
– Igår kväll var vi nog lite jävliga. Vi förstörde ganska fina vägar, säger Joakim Magnusson. Men vi har inte dåligt samvete för det. Ska vi fördröja så ska vi fördröja.

En bit bort i en annan skogsdunge står sjukvårdsvagnen. Där är sjuksköterskan Michael Parling medicinskt ansvarig.
– Det är en trovärdig övning. På tidigare övningar har vi haft en annan roll, nu får vi tänka mer brett. Även jag som sjuksköterska får tänka annorlunda ur ett vårdperspektiv. Det är en annan terräng vilket gör att vi rör oss på ett annat sätt som därmed medför andra skador, säger Michael Parling.

Oskar Morin är förare på sjukvårdsgruppen som också ingår i sjukvårdsbesättningen på den röda sidan, är nöjd med övningen så här långt.
– För min del är det ny terräng så det är roligt. Det är framförallt roligt att se andra förband i Sverige och att öva med dem, det borde vi fortsätta med, säger Oskar Morin.

I fjärran hörs skottlossning. En tydlig signal på att det stora brigadanfallet är i full gång. Den blå sidan har lyckats ta sig fram snabbare än tänkt och både sjukvårdsvagnen och bärgningsbandvagnen får snabbt skynda sig därifrån

Under ett moment i Västervik som ingick i Flygvapenövningen där en viktig sambandsanläggning utsatts för sabotage och bombanfall kallades ammunitionsröjningsresurser från Armén in för att röja området.
Bombanfallet föregicks av en sabotageoperation där delar av anläggningen förstördes. Flygvapnet begärde då stöd genom regionala staben. Här behövdes en kvalificerad ammunitionsröjningsresurs från armén i syfte att röja området och få igång anläggningen igen.

Ingenjörbataljonens ammunitionsröjningspluton och hundgrupper ur avancerad sökpluton avdelades för att lösa uppgiften. Dessa enheter är en unik operativ resurs och är de enda enheter som har förmågan att lösa denna typ av uppgift, därför denna begäran.

Momentet är ett exempel på där förband övar inom ramen för både Flygvapenövningen och Arméövningen.
– Bra målspel ni har fixat, sa ammunitionsröjningsledare Andreas Andersson, när två flygplan av typen SK 60 från motståndaren passerad på mycket låg höjd över anläggningen.

Det är mycket värdefullt att hitta övningstillfällen och samöva på detta sätt. Terrängen är mycket kuperad och den skiljer sig ganska mycket från området plutonerna tidigare har övat på i Kvarn. Uppgiften är minst sagt utmanande för både soldaterna och hundarna.
– Detta är en mycket komplex och stor uppgift vilket nog kommer att ta lång tid att lösa, säger ammunitionsröjningssoldat Christoffer Henriksson.

Efter mobilisering fick förbanden direkt ta sig fram till sina förstahandsuppgifter, denna gång på skjutfälten Kabusa, Rinkaby och Ravlunda. Snabbt igång med verksamheterna på bred front, det var mycket proffsiga soldater i alla led som målmedvetet löste sina uppgifter. Hela kedjan från striden vid, eller på väg mot sina objekt, ledning och inte minst logistiken som fick omhänderta stridens konsekvenser i sjukvård, transporter, reperation mm.

Positiv allmänhet

Inne i de centrala delarna av Ystad, under lördagens shopping, återtog två av kompanierna (ca 300 soldater) stadsdelarna bit efter bit. Med stort stöd av Ystads kommun och positiva Ystadsbor som kom med glada tillrop, och kommentarer om hur trevligt det var att se militär verksamhet i den gamla garnisonsstaden.

Varför i Ystad

– Vi tränar hela tiden för den här typen av händelser. Men det är viktigt för oss att kunna agera i riktig stadsmiljö, tillsammans med eller nära dem som bor där, och nu lär vi oss hur det ser ut i Ystad, säger Ove Tirud, övningsledare för Skånska gruppen. I fjol var vi i Malmö och i Landskrona, nästa gång är vi på någon annan plats, det viktiga är att träna nära civilbefolkningen, avslutar övningsledaren.

Ett särskilt tack till Ystad från Försvarsmakten, Södra skånska regementet.

Det är den danska Opklaringsbataljonen (Spaningsbataljonen) från Bornholm som samövar med 71:a bataljonen från Södra skånska regementet.

Kapten Martin Nilsson, ställföreträdande chef för 714:e kompaniet, leder fordonskolonnen med tankbilar hoppar av och går fram till de danska soldaterna, skakar hand och samverkar. Under tiden tar soldater från kolonnen eldställningar för att skapa ett runtomkringförsvar.

 – I detta moment agerar vi fiendestyrka tillsammans med några andra från Opklaringsbataljon där vårt uppdrag är att låta huvuddelen av den danska bataljonen öva sin spaning, sitt beslutsfattande och sina ordervägar, säger Martin Nilsson.

Efter ett tag fortsätter fordonskolonnen sin framryckning.

 – Det är alltid bra att samöva oavsett omfattningen. Det kan vara allt från att få förståelse för likheter och skillnader i organisationerna till att lättare se hur man ska kunna stödja varandra och förstå hur man ska använda varandras förmågor, säger Martin Nilsson och lägger till,

 – Bara det att man inte pratar samma språk gör att man måste tänka till lite extra, det är bra träning.

Danska Opklaringsbataljon inledde under förra veckan övningen på Revinge med att depolyera från Bornholm över Ystads hamn.

Bataljonschef för Oplaringsbataljon, överstelöjtnant Brian Nissen berättar om övningen.

 – Under förra veckan övade vi på plutonsnivå för att denna vecka gå över till att öva hela skvadroner tillsammans i offensiva operationer.

Den danska bataljonchefen menar att det finns många fördelar med att öva i Sverige. Viktigast av allt är kanske att det är ny terräng som man inte kan utan och innan, men även att det på P 7 finns andra faciliteter så som till exempel anläggning för strid i bebyggelse.

 – Det är bra att vi kan få till den här övningen genom vårt fina samarbete, som goda grannar, säger Brian Nissen.

Tillbaka på andra spaningsmålet står Martin Nilsson och pratar med gruppen från Opklaringsbataljon. Chefen för den danska styrkan pekar ut farlig riktning, där man bedömer att fienden är grupperad. Samtidigt grupperar de svenska soldaterna och gör förberedelser på tankbilarna för att återfylla andra fordon med bränsle, så kallad tankning- och laddningsomgång, TOLO.

Chef för 71:a bataljon, överstelöjtnant Jonas Nilsson är nöjd med hur övningen förlöper.

– Vi har sedan flera år ett väl etablerat samarbete med den danska spaningsbataljonen på Bornholm som omfattar både övnings- och kursverksamhet. Med ganska små medel och ett pragmatiskt förhållningssätt kan man komma långt bara genom att identifiera och utnyttja varandras planerade verksamheter. Vi fick stöd för vår övning med bataljonen på Bornholm i juni och nu följer vi upp det genom att samöva våra stab- och trossförband när danskarna är här. Övningarna har ordnats enkelt och kostnadseffektivt. Förhoppningsvis är det dessutom extra givande för våra soldater att få öva i en kontext med andra nordiska förband.