En av de absoluta nyckelpersonerna i det som utspelar sig är överstelöjtnant Jonas Nilsson, chef för skyttebataljonen som har i uppgift att med alla medel hindra fiendens framfart. Han åker i ett av ledningsfordonen i kolonnen och är såklart en dyrbar last. Det vet inte minst soldaterna som skyddar honom.

- Han och hela bataljonsledningen är viktiga, och det är ju det mest ärofyllda uppdraget att ansvara för deras framkomlighet och säkerhet, säger Christoffer Simonsson som är chef för Jonas Nilsson fordon.

Även om uppdraget som Christoffer och hans besättning har är lite speciellt är de själva väldigt ödmjuka. De lyfter fram att hela bataljonen, både vad gäller personal och utrustning, är i världsklass. Nyckeln till framgång är en utbredd tävlingsanda, alla vill vara bäst. En inställning som kommer att dras till sin spets i den strid som nu närmar sig.

Ta Rinkaby

Konfrontationen är plötslig. Strax utanför samhället Rinkaby, norr om Åhus,  möter man fienden. På väldigt kort tid händer sedan en rad saker. Ordrar ges ut och verkställs. För en utomstående betraktare tycks det totala kaoset råda. Flera av de tiotals ton tunga fordonen ger full gas och river upp tjocka dammoln. Ljudet från motorerna dränks när takskyttarna ger eld. Någonstans i terrängen leder överstelöjtnant Nilsson striden, och han gör det bra. Skyttebataljonens anfall är kraftfullt och man lyckas trycka tillbaka fienden norrut, bort från Åhus, bort från den eftertraktade hamnen. Men operationen har också kostat. Flera soldater är sårade och behöver snabbt transporteras bort från stridsområdet för att kunna få vård.

Helikopter till undsättning

Väster om Åhus är Nordic Battlegroups helikopterresurser grupperade. Två finska och två svenska helikoptrar står i beredskap. När larmet om de sårade kommer in har delar av de svenska besättningarna precis slagit sig ner i skuggan för att ta igen sig efter den senaste flygningen.

- Casevac! Casevac!, ropar en röst i radion.

På ett ögonblick samlas piloter, skyttar och tekniker runt den stora kartan i huvudtältets briefingrum. Stämningen går från uppsluppen till fokuserad.

- Vi flyger in lågt för att undvika att vara alltför sårbara, säger en av piloterna och visar färdvägen med fingrarna.

Han vet att uppdraget är farligt. ”Casevac” innebär att från stridens hetta evakuera de skadade och så fort som möjligt lämna över dem till kvalificerad sjukvård. Målet är att befinna sig i stridsområdet så kort tid som möjligt. In och ut. Snabbt.

Efter genomgången dröjer det inte många minuter innan helikoptrarna lättar. I formation flyger de sedan fram till upphämtningsplatsen. Medan den ena går ned och hämtar upp de skadade skyddar den andra från luften. Skyttarna sveper över landskapet med sina kulsprutor. På marken lastar stridssjukvårarna in de sårade unga killarna på golvet. Så snart låshaspen på dörren klickat i lyfter helikoptern och svänger skarpt åt höger. Den stiger snabbt och lägger sig i formation med eskorten igen. I ilfart flyger de sedan mot fältsjukhuset.

Strid i världsklass kräver sjukvård i världsklass

Den svenska sjukvårdskjedjan är känd för att vara bra. Oerhört bra. Det brukar i andra försvarsmakter runt om i världen sägas att svenska soldater överlever skador som få andra hade gjort. Kompetensen och faciliteterna på det fältsjukhus där de sårade nu lämnas av är exceptionell. Här finns möjlighet till allt från laboratorianalyser till att genomföra avancerade kirurgiska ingrepp. För den enskilde soldaten är det en viktig pusselbit att känna sig trygg i att omhändertagandet om något går fel håller hög klass. Det har man tagit fasta på i Nordic Battlegroup.

- Absolut, är man trygg med sjukvårdskjedjan kan man fokusera fullt på sin uppgift, säger NBG:s informationschef major Rickard Wissman.

I kombination med tävlingsandan som Christoffer Simonsson vittnade om är det sannolikt denna trygghet som bäddat för framgången vid Rinkaby. I den vunna terrängen har ingenjörstrupperna nu börjat minera för att skydda de egna förbanden, och för att fördröja fienden om ett motanfall skulle komma. I skymningen råder åter lugnet i och utanför Åhus. Hamnen är säkrad.

Och de sårade soldaterna? Ja, de klarade sig. Tack vare sina kamrater, helikopterbesättningarna och sjukhuspersonalen. 

• - Martin Kjell flottiljförvaltare Högkvarteret,
• - Lars-Göran Nilsson regementsförvaltare Södra skånska regementet,
• - Thomas Kilström regementsförvaltare Trängregementet,
• - Magnus Hall, flottiljförvaltare Fjärde sjöstridsflottiljen,
• - Helena Ståhlgren flottiljförvaltare Blekinge flygflottilj,
• - Rasmus Garnå regementsförvaltare Totalförsvarets ammunitions- och minröjningscentrum samt
• - Ulrik Danielsson flottiljförvaltare Norrbottens flygflottilj som utnämndes redan för ett halvår sedan men som först nu under nationaldagsceremonien kunde erhålla sitt bevis.

Ämnen som anatomi, fysiologi, mikrobiologi och hygien ska avhandlas de närmsta veckorna, något som skiljer sig en del från det dagliga arbetet som skyttesoldat. Karl-Johan som är en av eleverna på kursen, är glad över att ha fått möjligheten att studera akutsjukvård.

 - Det är en prövning att lära sig alla benämningar på latin och grekiska, men vi har inställningan att alla som går kursen ska klara den, vi hjälps åt.

Han har en tjock bunt böcker med sig och den tid som inte spenderas i föreläsningssalen på universitetet används till självstudier. Karl-Johan tycker att det känns seriöst när man låter de blivande akutsjukvårdarna gå en akademisk utbildning där de får högskolepoäng. Dessutom är utbildningen något man kan ta med sig oavsett om man senare vill fortsätta med sjukvård i det militära eller det civila, eller bara hjälpa någon i det dagliga livet.

En annan av eleverna, Johanna, jobbar på bataljonens förbandsplats som sjukvårdare och menar att hon kommer kunna lösa fler slags uppgifter efter kursen. Att lära sig terminologin gör till exempel att det blir lättare att stödja i arbetet med de anställda läkarna och sjuksystrarna.

 - Det var först en chock över hur mycket man skulle lära sig och nivån på utbildningen är jag inte van vid då jag inte studerat på universitet eller högskola tidigare. Schemat är fullspäckat och det är mycket att ta till sig. Jag tror att den kompetensen vi får kan ge en trygghet för de andra i bataljonen.

Berit Kärfve, universitetsadjunkt på institutionen för hälsovetenskap under medicinska fakulteten är lärare på kursen och är hittills mycket nöjd med sina elevers prestationer.

 - De är öppna, frågvisa och inriktade på sina studier. Jag tror till stor del att det beror på att de tydligt kan se hur deras nya kunskaper kommer att kunna användas i deras roll som akutsjukvårdare på P 7, säger Berit Kärfve.

Kursen bygger på de första veckorna av sjuksköterskeprogrammet och eleverna lär sig grundläggande kunskapen som behövs för att kunna arbeta med sjukvård.

Berit menar att det finns en hög studiemoral och disciplin i gruppen och berättar om hur förvånad hon blev över tystnaden som uppstod efter någon sagt "manöver".

 - Det är viktigt med disciplin och noggrannhet när det handlar om sjukvård, små saker kan vara avgörande, avslutar Berit Kärfve.

I skuggan av några träd, på en gräsplätt intill det större fältet spelar Ängelholms musikkår igenom delar av sin repertoar. Lite längre bort, kikar Hedvig och Malte, tillsammans med pappa Oskar Hammar på ett pansarterrängfordon 360.

- Hittils är den här den fräckaste vi sett med alla coola saker om finns inne i den, säger Malte,

- Och så har den kameror så man ser allting utanför, fyller Hedvig i, innan de går iväg för att lyssna på musikkåren.

Förutom att besökarna under dagen kan provsitta olika fordon, och klämma och känna på annan utrustning, hålls även de sedvanliga ceremonierna med pompa och ståt. Solen lyser över heden när chefen för Södra skånska regementets tal avlöstes av befordringar och avtackningar av personal, och avslutades med en stridsförevisning.

Andreas Ingelsson har precis kommit tillbaka efter att ha tittat på stridsförevisningen med barnen Kasper och Alwin.

- De har tjatat ända sedan de såg stridsuppvisningen förra året, säger Andreas Ingelsson, som menar att de är nöjda med utbudet under regementets dag.

Under dagen har inte bara P 7:s förband varit på plats. Såväl kamratföreningar som Myndigheten för sammhälsskydd och beredskap har visat upp sin verksamhet bland hemvärnsfordon, korvkiosker och rekryteringskonteinerns styrketest.

När eftermiddagen börjar bli sen rullar de sista besökarna hemmåt från de tidigare välfyllda parkeringsplatserna och Per Nilsson, projektledaren för regementets dag, och tillika stabschef på regementet summerar dagen.

- Enligt beräkningarna har cirka 10 000- 12 000 besökare varit hos oss idag, och man har verkligen kunnat se en stolthet hos både heltids-, deltids- och hemvärnssoldater när de visat upp sina kunskaper, säger Per Nilsson. 

- Särskilt roligt är det så klart att se det stora intresset från anhöriga och allmänheten som kommer hit och besöker oss, avslutar han.

För ca ett år sedan startade förberedelsearbetet och har intensifierats ju närmare vi kommer för startskottet. Samtidigt som de ca 60- talet tävlande är på väg till Revingehed, finslipas de sista detaljerna i de olika grenarna.Grenledarna är inne i sitt kontroll- och förövningsskede och vittnar gemensamt om, att alla som är inblandade i funktionärsleden kommer att göra sitt yttersta för att elitidrottarna kommer att få en så bra tävling som möjligt.

Tävlingsdeltagarna har börjat anlända och ikväll - måndag, genomförs en kort välkomst ceremoni, imorgon tisdag - träning, och tävling onsdag till fredag

Program och resultat till tävlingsmomenten finns i länkarna här intill, och  uppdateras efterhand.

Välkomna till oss, lycka till och kör så det ryker!

Tävlingen inleddes med skytte och bland de hoppfulla fanns tränaren för det Hollänska herrlaget, Melvin Laport. Det Hollänska laget kom, liksom de flesta andra av lagen, under måndagen, och kunde därför prova de olika banorna på plats under tisdagen innan tävlingen satte igång.

 - Vi har bra självförtroende i truppen och de nordiska länderna ger bra motstånd, säger Melvin Laport.

Tränare Laport uppskattar att det inte finns så många störande moment runt omkring själva tävlingen. I stället kan de tävlande fokusera på sina prestationer.

 - Allt runt omkring har varit bra hittills, mat, boendet och information har fungerat på ett bra sätt, säger han.

Det Holländska laget siktar i förlängningen på att göra bra ifrån sig på VM i Sydkorea, och ser det nordiska mästerskapet som en viktig del i förberedelsen för det.

 - Men vi tar även den här tävlingen på största allvar. Vi tror särskilt att damlaget är redo att göra ett riktigt bra resultat här, säger Melvin Laport.

Efter skyttet stod Norge som segrare både individuellt och i lagtävlingen på herrsidan medan Hollland ledde både som lag och individuellt på damsidan.

Men under onsdagen genomfördes även hinderbanan. Efter ett strålande väder och många personliga rekord lyckades normännens herrar hålla kvar sin förstaplacering både individuellt och i som lag. På damsidan behöll även Holland sin förstaplats som lag, men individuellt leder nu en danska.

Kontinuerligt uppdaterade resultat, både invidviduellt och lag hittar ni på http://milpent.dk/mnc2014

Där finns resultaten även kategoriserade som nordiskt mästerskap, dvs. utan Holland och Italien.

Tävlingen pågår till och med fredag kommer nu först, under torsdagen att handla om hindersimning på förmiddagen och handgranatkastning på eftermiddagen.

 - Jag gjorde personbästa i går på hinderbanan och nu gjorde jag även personbästa på längdkastningen, så allt går jättebra, säger hon.

Jenny började sin bana inom den militära 5-kampen 2011, och hoppas fortsätta att utvecklas, och sätta nya personliga rekord. En stor anledning till att det gått så bra menar hon, är den mentala träningen.

 - Jag var med i en studie för mental träning där jag lärde mig jättemycket, och det har verkligen höjt mig. Särskilt i handgranatkastningen är det viktigt att vara i mental balans, det blir en helt annan sak att kasta på tävlingen jämfört med när man tränar hemma. Men med rätt träning har den här grenen, som tidigare var min svagaste gren, nu blivit min starkaste, säger Jenny Lindkvist. 

Förutom goda egna förberedelser så är hon väldigt nöjd med det sättet som mästerskapet arrangerats.

 - Och det stödet som vi fick under hinderbanan igår (onsdagen) här på hemmaplan är något som jag tror att jag alltid kommer minnas, säger Jenny.

Hon tycker att det svenska laget hittills har presterat bra, trots att några av deltagarna dragits med gamla skador. Alla har gjort sitt bästa utifrån sina förutsättningar.

 - De flesta har legat på gränsen till sin maxkapacitet, vilket såklart är jättebra, säger Jenny Lindkvist.

5-kampens avslutande och avgörande dag, fredagen, består av terränglöpning. Deltagarna kommer då att starta utifrån de resultat de gjort i tävlingens fyra tidigare grenar. Först i mål, vinner hela mästerskapet.

Jenny Lindkvist ser nu fram emot den avslutande löpningen,

 - Det har känts jättebra hittils och jag har samma känsla med mig inför morgondagen. Utifrån var jag ligger just nu i den sammanlagda tabellen, så hoppas jag kunna knipa tredjeplatsen.

Nanne Lihn tog med sig ett försprång på över en halv minut. Ett försprång som hon lyckades hålla hela vägen i mål, och därmed ta hem den sammanlagda segern bland damerna.

I herrarnas terränglöpning hade ledande Frederik Koch endast dryga 13 sekunder till godo på andre man, och fick tillslut se sig slagen av norrmannen Trond Vognild.

 - Jag har varit sjuk tidigare i år men kände att jag var på väg upp i bra nivå igen. Så jag hoppades hela tiden att jag skulle kunna vinna den sammanlagda tävlingen, säger Trond Vognild.

Han menar att motståndet under det nordiska mästerskapet har varit mycket bra, och är därför extra glad att kunna åka hem med en guldmedalj.

Själva firandet kommer dock bli lugnt.

  - Det är norska mästerskapen om två veckor så det blir nog inte så vilt ikväll. Dessutom vill jag försöka göra ett så bra resultat som möjligt senare i år när det är VM i Sydkorea. Där har jag en silvermedalj att försöka försvara, säger Trond Vognild.

I herrarnas lagtävling tog Danmark, Norge och Sverige, första, andra och tredjeplats, och kvinnornas lagtävling vanns av Holland följda av Danmark.

Sverige lyckades, genom Jenny Lindkvist, även knipa en hedersam individuell bronsmedlalj.

Gå till http://milpent.dk/mnc2014/ för att se samtliga resultat för de nordiska mästerskapen i 5-kamp.

Landskrona var särskilt utsatt för sabotagegrupper, och det dröjde inte länge förrän Dragonbataljonen var på väg med cirka 300 soldater för att ta sig an motståndarna i centrala Landskrona. Det skulle visa sig att de första dagarnas nyvunna kunskaper skulle bli värdefulla.

Under dagen utsattes soldaterna för många problem att lösa, och med viss möda och med mycket improvisation, hade man återtagit sina objekt när merparten av lördagen hade avverkats. Under vägen tränades i princip alla nödvändiga funktioner från ledning, samband, strid och logistik.

Nyfikenheten hos de boende i Landskrona var tydlig, och överlag möttes soldaterna av leenden och positiva hejarop. Informationspunkterna med ärtsoppa och musik var tämligen välbesökta och fick
tummen upp, med tillägget, - Det är skönt att se er här!

Kent Jonasson, ansvarig för Landskronaövningen har ett belåtet leende över ansiktet.
- Detta var en mycket bra och nödvändig träning för soldaterna i främst grupper och plutoner. Soldaterna jag har pratat med, har varit väldigt positiva och målsättningarna är uppfyllda säger Kent. Nästa gång växlar vi upp övningen på en ännu högre ledningsnivå så att vi tränar helheterna från topp till tå, fortsätter han. Men det hade inte varit möjligt att genomföra utan det fantastiskt fina stöd vi har fått av Landskrona kommun, ett stort tack, avslutar Kent Jonasson.

P 7 har hanterat händelsen enligt de rutiner som finns för misstänkt innehåll. Fyra anställda blev exponerade när brevet öppnades, de har genomgått läkarundersökning. Ingen av dem visar några symtom på att ha skadats.

Byggnaden har utrymts, ventilationen stängts av och regementet har kontaktat myndigheter samt gjort en polisanmälan. Analys av innehållet i brevet görs av räddningstjänstens kemgrupp, i övrigt utreder polisen händelsen.

Uppdatering 2014-10-04

Försändelsen som anlände till Södra skånska regementet på fredagen den 3 oktober och som innehöll ett vitt pulver, är till del analyserad. Resultatet visar ingetspår av mjältbrand. Analyser fortsätter för att få mer information kring ämnet och försändelsen.

- Jag, precis som personalen är lättad över analysresultatet, säger Michael Nilsson, chef för Södra skånska regementet.Nu fokuserar vi på att utvärdera och bistå polisen i den fortsatta utredningen, i den mån det behövs. Allt för att ta reda på de bakomliggande orsakerna till försändelsen.

Uppdatering 2014-10-05

Avspärrningarna för den aktuella byggnaden är nu hävda i samråd mellan polis, smittskyddsmyndigheterna och Försvarsmakten. Utredningen fortsätter genom polisens försorg.

Syftet med övningen är att träna ihop olika funktioner och stridstekniker i ett större sammanhang och över större ytor. I denna övning är det i stort sett bara den svenska delen som samtränas men mindre delar från deltagande länder finns också på plats. Scenariot går ut på att skilja två aggressiva parter åt och stabilisera situationen, så att civilbefolkningen kan få en dräglig tillvaro.

Jonas Nilsson är chef för skyttebataljonen som i Nordic Battlegroup benämns Core Battalion och han säger så här:

– Vår uppgift är att bidra med militär förmåga, över hela konfliktskalan, för att på så sätt stödja andra organisationer att hjälpa de som behöver. Soldaterna som ingår i styrkan är väl utbildade och vi övar alltid mot realistiska insatser och med hög säkerhet. Vi är ett förband med hög tillgänglighet, nationellt som internationellt.

Core Battalion är den stora kärnan av marktrupper i EUs snabbinsatsstyrka, Nordic Battlegroup, som står i beredskap från och med den första januari nästa år. Soldater ur 71:a bataljon från P 7, 214:e kompaniet från Ing 2, 311:e skvadronen från K 3 och Lap Unit (radargrupp) från Lv 6, utgör tillsammans Core Battalion.

När övningen börjar har Core Battalion tagit sig till ett område där en militant grupp, i ett instabilt land, länge trakasserat lokalbefolkningen. Core Battalions uppgift är att öka säkerheten i området och arbeta för mänskliga rättigheter.

- Det är enkelt att försämra tillståndet på en plats. Det är svårare och tar längre tid att göra det till det bättre, sammanfattar chefen för Core Battalion, Jonas Nilsson.

Övningen omfattar moment som röjning av illegala checkpoints, avbrytande av illegal aktivitet och olika metoder för att möjliggöra att humanitära insatser kan ta sig dit de behövs. Syftet är förutom att ge andra, så som humanitära organisationer, möjlighet att kunna verka, även att skapa säkerhet och trygghet i ett område där civilbefolkningen lägre trakasserats av en militant grupp. I området har det även uppstått flyktingströmmar och befolkningen måste nu kunna ta sig till trygghet.

- Ibland upplevs den här sortens operationer som att de har lägre tempo, men det beror på att de är betydligt mer komplexa, allt är inte svart eller vitt utan man kan vara tvungen att arbeta i en gråskala. I dessa operationer är vår underrättelseförmåga avgörande. Vi måste få in rätt information för att förhindra skada på någon annan är vår motståndare, säger bataljonschef Jonas Nilsson.

För personalen i Core Battalion gäller det att kunna lösa uppgifter och hantera ett hot av fientligt inställda grupperingar utan att situationen eskalerar till ett fullskaligt krig.

- Vi har övat på olika stabiliserande metoder och det har gett resultat. Vi märker nu när vi övar att vi kan hantera komplexa situationer och anpassa våra metoder så att vi når målet utan onödig våldsanvändning eller onödiga skadeverkningar. Bataljonen har löst uppgifterna på ett föredömligt sätt. Vi har identifierat några områden som vi ska utveckla och det är viktigt att vi upprätthåller våra kompetenser, både fram till vår slutövning "Joint Action", men även fram till den eventuella insats som vi kan komma att göra för EU i Nordic Battlegroup. Det finns många platser där vi behövs och kan göra nytta. Vi är väl tränade, väl rustade och väl motiverade att lösa våra uppgifter, avslutar bataljonschef Jonas Nilsson.

Så var det för cirka 100 hemvärnssoldater som hörsammade anropet och anslöt till en övning i helgen. Syftet med detta var att träna huvuduppgifter som skydd och bevakning av objekt, ledning,  patrullering, eskorttjänst, och insatsreglerna då ett utländskt fartyg, flygplan eller fordon anländer till Svenskt territorium.

Övningsplatserna denna gång var inne i centrala Malmö, vid börshuset och i anslutning till Malmö Airport.

Många förvånade, men nyfikna personer närmade sig soldaterna när de hade kommit fram till börshuset i centrala Malmö på kvällen, respektive Sturups flygplats. En övning i förmågan att verbalt förklara varför vi var där, med ett stort positivt gensvar. I allt detta försöker en väl maskerade figuranter att ta sig in på skyddsobjektet med än den ena och än den andra anledningen, men avslöjades av proffsiga soldater.

Fartyget Östhammar utgjorde ett annat spel, i ett utländskt statsfartyg som angjorde svensk hamn under mystiska förhållanden, och mycket riktigt var soldaterna tvungna att omhänderta ett antal personer under samverkan med polis, och i ett komplext regelsystem.

Ove Tirud, övningsledare säger:
− Soldater och chefer är mycket professionella och vi kan konstatera att alla målsättningarna som vi hade för övningen är uppfyllda.

− Vi riktar ett tack till alla medverkande myndigheter och invånarna som vi har haft kontakt med på övningsplatserna, och säger välkomna till oss om du vill göra en insats för vår trygghet och säkerhet du med, avslutar Ove Tirud.

 - Det har varit kul och spännande, ett bra gäng att jobba med. Det är liksom en annan värld än mitt andra jobb, säger Robin Palm, som annars jobbar med barn och ungdomar som personlig assistent.

 - Det är verkligen en god gemenskap här och jag har nog växt som människa under de här månaderna, säger Rikard Karlsson, som påbörjade sin befattningsutbildning direkt efter att ha gjort GMU, Grundläggande Militär Utbildning, på Södra skånska regementet, P 7.

De påbörjade bägge sina befattningsutbildningar i början av januari i år, Rikard som bärgare på bärgningsbandvagn 90 och Robin som skytt på stridsfordon 90. Båda menar att de lärt sig mycket under tiden som har gått.

Kunniga instruktörer

 - Det har varit en bra utbildning med väldigt kunniga instruktörer. Jag har lärt mig allt från det jag ska kunna för min befattning, som att arbeta med vinschar och motorsågar, till mer generella soldatkunskaper, säger Rikard Karlsson.

 - Det är rätt roligt åka stridsfordon 90 och skjuta också, flikar skytten Robin Palm in.

Någon stor skillnad mellan att påbörja en utbildning några år efter sin värnplikt eller att komma direkt från GMU, menar Rikard och Robin inte att där är. Det faktum att man har grunderna färskt från GMU mot den bredare utbildningen som värnplikten gav, slår ut varandra. Däremot menar bägge att det skiljer sig mycket från hur de har det nu, som anställda soldater; alla är där av fri vilja och därför själva känner ett ansvar för sin och sina kamraters utveckling.

Båda är intresserade av att fortsätta sin bana som deltidssoldater, eller tidvisanställda soldater, som det också kallas. Det betyder att de efter sin utbildning, främst kommer komma in och öva med sitt kompani eller med hela bataljonen några gånger per år, medan de kan ha ett annat jobb eller studera i stort sett precis som de skulle göra även ifall de inte varit deltidssoldater.

Bra driv

Soldaterna övar för dagen strid i bebyggelse, och övar på att söka av en byggnad. Instruktör, förste sergeant Rasmus Nilsson är nöjd med soldaterna och befattningsutbildningen. Han menar att deltagarna har fått breda kunskaper både inom sina befattningar men också inom annan soldatkunskap.

 - Det är på flera sätt lättare för oss idag, vi får hit soldater som vill göra det som de gör, de har ett bra driv. De allra flest kommer tillbaka och övar med oss på övningar och kurser, och därmed kan vi behålla deras kompetenser, säger Rasmus Nilsson.

Samtidigt menar han, så är det också något man tänker på, att man inte vill tappa soldaterna, och till viss del kan några av de tråkigare ”innötningsövningarna” försvinna. På gott och ont, det är viktigt att nöta in vissa saker i muskelminnet.

Intresserad?

72:a bataljonen är P 7:s tidvis anställda bataljon och är just nu under uppbyggnad och Rasmus Nilsson berättar att fler befattningsutbildningar är planerade framöver, nästa drar igång redan i vår. Är du intresserad av att jobba på 72:a bataljon, med stridsfordon 90 som huvudbeväpning? Du är välkommen att söka befattningar på 72:a bataljon, Revingehed.

Klicka längst upp till höger på sidan, på fliken "Jobb & Karriär" och därefter "Lediga tjänster".

Utbildningen står på tre ben; patologi (sjukdomslära), praktisk tillämpning och militär anpassning. Att arbeta med sjukvård i ett krigsförband skiljer sig en del från arbetet på ett vanligt sjukhus då undersökningen istället för en brits i ett undersökningsrum kan ske i ett skogsbryn, på en plats som inte är säker att vistas på. Utbildningskontrollen ser så att sjukvårdarna kan utföra sina jobb överallt, trots fysisk belastning och dåligt med mat och sömn under ett dygn.

Sjukvårdarna som deltar i utbildningen jobbar annars på antingen 71:a bataljonens förbandsplats eller sjukvårdsgrupper på bataljonens kompanier.

Utbildningen som gått över 10 veckor, började med en teoretisk del som hölls på Lunds Universitet och följdes sedan upp med praktik och anpassningen till att kunna verka under rätt förhållanden.

På plats under utbildningskontrollen finns även Berit Kärfve, universitetsadjunkt på institutionen för hälsovetenskap och kursledare under den teoretiska delen av ASF-kursen.

Det är nu första gången hon får se sina elever verka ute i sin verklighet, på förbandet.

 - Man ser att de har systematik i sin undersökning och kan agera på ett bra sätt. De har fått med sig de fysiologiska och anatomiska grunderna och kan se samverkan mellan lungor, hjärta och medvetande. Det är viktigt, säger Berit Kärfve.

Soldaterna som deltar i kursen har andfådda och svettiga genomfört sina omhändertagande och ska snart börja röra sig mot en spolhall, för att visa att de även kan utföra sin befattning trots påfallande väta. Det är främst behandling av katastrofblödning, ofria luftvägar och ventilpneumothorax (andnings och cirkulationskollaps) som akutsjukvårdarna lärt sig och fokuserar på. Det är här som de kan göra skillnad och rädda en eventuellt skadad kamrat.

 - Agerar de som de gjorde här, så kan de verkligen rädda liv. De kan hitta skador och behandla dessa på rätt sätt. Det är viktigt att de alltid kan göra ett snabbt ingripande, den första tiden är mest kritisk. Sedan är det även viktigt att de gör ett första bedömmande av skadan. Att kunna följa tillståndet på den skadade gör att man även kan utesluta vissa skador och  få en fingervisning om vad som är fel. Soldaternas bedömning ger ett bättre underlag till nästa steg i sjukvårdskedjan, säger Berit Kärfve.

Soldaterna har en lång natt framför sig innan utbildningskontrollen är utförd, följande morgon. Lightsticks delas ut till soldaterna, som efter fälttest och omhändertagande börjar röra sig mot kvällens nästa prövning.

Under övningen samtränas snabbinsatsstyrkans förband så att de är väl förberedda och kan skickas ut till konfliktområden med kort varsel. Väl på plats ska styrkan kunna lösa fredsframtvingande och fredsbevarande uppgifter och ge stöd till samhällen vid kriser.

– Under övningen säkerställer vi att styrkan har uppnått rätt nivå inför beredskapen som börjar den första januari 2015, säger Olof Johansson som är chef för övningsledningen.

Övar över stora ytor

Övningen genomförs på flera orter, från Uppsala i norr till Hagshult i söder.
– Halva övningen är vi i området Hagshult-Skillingaryd och sen rör sig delar av styrkan upp mot Motala. Mellan söndag och tisdag blir det mer aktivitet i Eksjö, säger Olof Johansson.

Styrkan består både av armé- och flygförband och under övningen rör sig militär personal på vägar och i bebyggelse.

– Vi övar på att skydda befolkningen i krisdrabbade områden och vi vill öva så realistiskt som möjligt. Då måste vi kunna förflytta oss genom bebyggelse och mellan olika platser vilket allmänheten kommer att märka av, säger Olof Johansson.

Återkommande ansvar

Ansvaret för att bemanna snabbinsatsstyrkan delas mellan Sverige, Norge, Finland, Estland, Lettland, Litauen och Irland.

– Sverige står för huvuddelen av bidraget med cirka 1 900 deltagare där kärnan utgörs av en skyttebataljon från P7, säger Olof Johansson.

Förra gången Sverige stod som värdland var 2011. Sedan dess har styrkan växt och idag ingår bland annat Black Hawk helikoptrar, fler marktrupper och utökad medicinsk kapacitet.

Följ övningen på Försvarsmaktens webb, facebook och Instagram under taggarna #nbg15 #eubg15 och #svfm.

För den som inte är insatt kan det vara svårt att se skillnaden på personal som övar och personal som arbetar med skarp verksamhet. Skillnaden är att personal som arbetar med skarp verksamhet löser reella problem medan personal som övar löser fiktiva problem som har skapas av en övningsledning, ibland med hjälp av skådespelare. Under Joint Action 2014 gör militärpolisen båda delarna.

Skarp verksamhet

Den svenska militärpolisen arbetar med skarp verksamhet på flera fronter under övningen.

– Vi genomför bland annat fältsäkerhetskontroller där vi kontrollerar att vapen och ammunition förvaras på rätt sätt och att det finns vaktposter där det behövs, säger Oskar Dahlstedt som är säkerhetschef på Livgardets 15:e militärpoliskompani.

Militärpoliserna arbetar även med utredningstjänst, eskorter, personskydd, trafikledning och trafiksäkerhetskontroller. Därmed minskar belastningen på länets civila polis.

– Vi arbetar förebyggande och har ett bra samarbete med den civila polisen. Vissa av våra deltidsanställda är dessutom erfarna civila poliser till vardags, vilket är ett stort tillskott för oss, säger Oskar Dahlstedt.

Militärpolisen är en resurs för hela säkerhetsorganisationen med mandat att agera mot olika typer av hot.

– Till exempel underrättelseverksamhet och kriminalitet, säger Oskar Dahlstedt.

Multinationell övning

Parallellt med den skarpa svenska verksamheten så övas den multinationella militärpolisstyrkan för framtida insatser. Styrkan övar tätt tillsammans med de deltagande förbanden.

– Ett av målen med övningen är att de förband som ingår ska förstå hur militärpolisen kan användas och vad man har för skyldighet att hjälpa oss i vårt arbete. Därför kommer vi att vara mobila och arbeta integrerat med förbanden som ingår i övningen, säger Håkan Isacsson på Livgardets militärpolisenhet.

– Det är ett spännande och roligt arbete att få allt att gå ihop, säger Daniel Hellström, chef för den multinationella militärpolisplutonen.

Insatsberedda i januari

Från och med första januari ingår den multinationella militärpolisplutonen som en del i Nordic Battlegroup och ska med tio dagars beredskap kunna lösa uppgifter internationellt efter beslut av EU.

Under övningen Joint Action 14 sätts personalen på prov.
– Jag är mycket nöjd med alla delar av kompaniet. De är ständigt på tå och bredda att ta emot patienter. Vi kan ta emot allt från svårt skadade i behov av kirurgi till patienter med infektioner, berättar chefen för fältsjukhuset Krister Jakobsson.

Vid övningar finns en docka som kallas Simman. Den är mycket användbar vid alla typer av övningar. Simman går att programera för att simulera olika skador. Den kan prata och användas till en mängd olika skademoment och den styrs av 1-2 personer via datorer som sekundsnabbt kan ändra ett skadeförlopp beroende hur sjukhuspersonalen agerar i situationer.

Redan innan patienten kommer till fältsjukhuset finns det många saker som måste fungera. Direkt efter skadetillfället ska patienten få första hjälpen av sina soldatkamrater, som också ska rapportera in skadan till en ledningscentral. De ser till att sätta igång hela larmkedjan för den medicinska evakueringen. Ambulans hämtar upp patienten och kör till närmaste flygplats där ett Herkulesplan väntar. Ambulansbilen körs direkt in i planet som landar i närheten av fältsjukhuset.

Väl på sjukhuset står ett operationslag redo att ta emot Simman när han kommer in till första anhalten - akuttältet. Där pratar de med honom under tiden han lyfts över på en ny bår för att snabbt köras till traumatältet där han undersöks mer grundligt. Bland annat röntgas han och man mäter olika viktiga funktioner i kroppen.

Efter ett kirurgiskt ingrepp är det värsta över och när det akuta omhändertagandet är gjort flyttas patienten över till intensivvårdtältet för vidare behandling tills intensivvårdspersonalen och läkare bedömer att patienten kan flyttas över till en vårdavdelning, eller ska flygas hem för vidare vård.

– Målet med alla övningar är att alla ska göra rätt så snabbt som möjligt tillsammans i teamet. Då minimeras tiden som kan vara avgörande för att rädda liv, avslutar Krister Jakobsson. 

Det kan låta paradoxalt, att ena stunden anfalla en tungt beväpnad motståndare genom ett kaos av rök, splitter och hesa skrik, och att i andra stunden dricka te med stadens borgmästare och resonera om hur vattentillgången säkerställs i det lokala flyktinglägret. Men sådan är yrkets natur, och det måste övas, om och om igen – för det är svårt.

Mycket väntan

Det är bara timmar kvar till anfallet. Soldaterna lunchar, går på toa och knyter dubbla knutar på skosnörena medan cheferna går igenom spaningsrapporter och färdigställer sin anfallsplan. Några grupper rör sig tyst fram genom den blöta granskogen medan deras kollegor längre bak i ledet väntar otåligt i sina bepansrade fordon. Bakom en kulle ligger några frusna soldater från K 3 på lur och inväntar order om att anfalla.

– Det är en bra övning men det blir en del väntan. Det är ofta så när många olika funktioner ska öva tillsammans. Men jag lär mig massor med nya saker varje gång och utvecklas i mitt yrke och som person, säger löjtnant Robin Grönholm från K 3.

Hårt mot hårt

Efter solens nedgång kommer den efterlängtade ordern och anfallet inleds. Frusna tår och fingrar tinar i takt med att soldaterna rör sig fram mot målet, en by där ett kriminellt gäng experimenterar med biologiska vapen och sätter skräck i lokalbefolkningen. Soldaterna omringar byn. Sedan går allting fort. De stormar fram i små klungor mellan huskropparna och säkrar ett hus i taget – våning för våning – rum för rum – tills hela byn är genomsökt och ledarna för det kriminella gänget har gripits med hjälp av militärpolis.

Mjukt mot mjukt

När byn är genomsökt och fri från bus övergår operationen i en ny fas där civilmilitära rådgivare får en viktig roll.

– Vi ser till att militären, byns ledning och civila hjälporganisationer arbetar mot gemensamma mål och inte motverkar varandra. Det kan till exempel handla om att hjälpa humanitära organisationer att nå fram dit hjälpen behövs mest, säger Oskar Bolin som är ställföreträdande chef för Nordic Battlegroups civilmilitära samverkansteam.

– Förmågan att strida ger oss möjlighet att skapa säkerhet i konfliktzoner. Därigenom kan vi möjliggöra olika typer av samarbeten och stöd till samhälle och befolkning, säger överstelöjtnant Jonas Nilsson som är chef för Core Battalion – enheten som tillsammans med det lettiska skyttekompaniet och funktionsförbanden utgör kärnan i Nordic Battlegroups markstridsförmåga.

Goda lovord

Övningen är visserligen bara halvvägs gången, men intrycket hittills är gott enligt major Marko Tillaeus som arbetar som ställföreträdande chef på markstridsskolans träningsenhet.

– Core Battalion har varit dedikerat för Nordic Battlegroup och ett högt prioriterat förband i armén. De har övat och tränat flitigt de senaste åren och är bland de bästa jag har sett sedan 2005.

– Det finns så klart alltid detaljer som man kan utveckla, men totalt fungerar bataljonen mycket tillfredställande. Personalen är vältränad, väl motiverad och jag är övertygad om att vi kommer att lösa de uppgifter vi ställs inför, säger Jonas Nilsson.

Under övningen har enheter från alla sju deltagande nationer övat på att genomföra gemensamma militära operationer. Övningen har byggt på ett scenario där det råder konflikt mellan etniska och religiösa grupper, och där NBG har satts in för att skydda lokalbefolkningen och stötta lokala myndigheter.

– NBG ska kunna arbeta fredsframtvingande och konfliktförebyggande. De ska kunna ge stöd vid humanitära insatser, evakuering, återuppbyggnad och bistå med militär rådgivning, säger arméchefen generalmajor Anders Brännström.

Många pusselbitar

Övningens övergripande mål har varit att få alla ingående delarna att fungera tillsammans och uppnå de krav som ställs av EU. För att det ska lyckas måste all personal förstå sin egen roll och förbandets uppgift.

– Det har varit mycket att tänka på under övningen, till exempel hur man hanterar flyktingar och civila. Alla som ingår i NBG representerar Sverige och då måste man kunna vara ödmjuk och ta hänsyn till olika religioner och seder i landet man arbetar i, säger soldaten Rickard Dahlbom som deltog i övningen.

– Det har varit en bra övning och förbandet har gjort oerhörda framsteg under veckan. Det har varit glädjande att se hur ett fungerande och sammansatt förband har tagit form, säger överste löjtnant Olof Johansson, biträdande övningsledare.

Viktigt med tillit

Att lita på sin egen förmåga, på kamraten bredvid och på sina chefer är A och O när man arbetar i krisområden och konfliktzoner. Därför har man under övningen arbetat med att stärka sammanhållningen i förbandet.

– Jag känner mig hur trygg som helst med mina kamrater om vi skulle hamna i en stridssituation. Vi har specialister på alla områden i vårt förband och jag känner hundra procent tillit till våra chefer, säger soldaten Rickard Dahlbom.

Även Arméchefen, som besökte Rickard och hans kamrater under övningen, uttryckte sitt förtroende för styrkan.

– De har tränat mycket och är väldigt duktiga. Om det skulle uppstå en situation där de behövs så är jag övertygad om att de kan göra skillnad. Sedan finns det så klart alltid detaljer som det går att finslipa på och därför är det viktigt ur ett psykologiskt perspektiv att ha ett bra eftersnack efter att man har övat, säger Anders Brännström.

Kompetensutvecklande att öva

Övningen och förberedelserna inför beredskapen 2015 har gett deltagarna nya erfarenheter och kunskaper som de kan ta med sig i sitt fortsatta yrkesliv.

– De har tränats i sjukvård, mediahantering, minhantering, CBRN och mycket annat. Att de blir duktigare, enskilt och tillsammans, är en positiv bieffekt av att vi övar, säger Anders Brännström.

En annan positiv effekt är den förståelse som visats av allmänheten.

– Närboende har visat en stor acceptans, och vi har fått mestadels positiva reaktioner. Det är ett resultat av att vi har informerat genom postutskick, annonser och pressmeddelanden innan övningen började, säger den biträdande övningsledaren Olof Johansson.